Jag har precis kommit tillbaka från bildterapin, måndagens schemalagda och obligatoriska aktivitet. Det är ganska rogivande, faktiskt. Jag kan aldrig hålla mig till temat utan sitter med samma bild, gång efter gång. Jag vet inte om den någonsin kommer att bli klar. Dessutom är jag inte nöjd med den.
Det är rätt talande att samtliga i gruppen börjar med att berätta hur ful och dålig bilden man pysslat med är. Det är inte direkt klubben för inbördes beundran som bor på den här avdelningen.
Nu är det lunch. Usch och fy. Jag hoppas att jag överlever.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar