Vi bestämde oss till slut för att åka iväg till mor min för att träffa mormor. De skulle äta krabba, och mamma hade gjort lasagne till oss. Mormor slog på sin krabba så att det skvätte över hela bordet, över våra tallrikar och på lasagnen. Inte så att jag såg skvätten, men jag förstår att det hamnade på maten också. Då var det inte lätt att äta. Så det blev inte så mycket. Det hade inte blivit så mycket ens innan. Det är rätt svårt nu.
Jag gick runt i mammas fleecetröja och frös. Det är inte kallare idag än en vanlig höstdag, men trots min vintermundering var mina läppar blåa när vi kom innanför dörren.
Jag vet inte hur det här ska funka efter utskrivningen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar