Ture väckte mig flera gånger i natt och försökte kräkas upp hårtussar. Jag blir lika orolig varje gång, så mycket till sömn blir det inte sådana nätter. Någonting kändes konstant fel under natten och morgonen. Himmelen såg så ljus ut, och Kulturamabarnen gick förbi utanför fönstret. Jag funderade på varför de skulle så tidigt till skolan idag, och somnade om.
Jag tog mig till slut upp och gladdes åt att jag var piggare än igår. Jag började dricka te och slösurfa på internet när telefonen ringde. Jennifer. Varför? En snabb titt på klockan avslöjar att hon är 09.18, och vi skulle börja repa för arton minuter sedan. Jag tog en näringsdryck och kastade mig iväg till tvärbanan.
Nästa fiasko var lunchen. De andra var glada åt min näringsdryck, men bra gick det inte. Åtminstone en fjärdedel hamnade i papperskorgen, och jag gick runt med ångest och kunde inte stå stilla. Jag önskar att jag kunde bespara mina vänner det.
Ted och Ture mötte upp efter skolan, och vi begav oss mot goodstore. Regnet öste och kylan ruskade om hela kroppen, trots vinterkläderna. Ture hade lagt sig på marken, och den vanligtvis vita pälsen var alldeles smutsig. Han flög omkring som ett yrväder och satte blöta tassavtryck över hela mig.
Och för en stund sedan åt vi middag. Det var ett lika dumt beslut som alltid. Jag känner hur jag liksom växer för varje sekund.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar