Hur mycket har du tagit ifrån mig nu? Hur många år, och hur mycket liv har du tagit? Varför kan jag inte få vara som andra, åtminstone ibland? Jag minns inte när du smög dig på, hur du nästlade dig in i mitt huvud när jag bara var ett barn. Vad hade jag gjort för fel?
Det är så jävla äckligt hur du liksom tvinnar dina tankar med mina, tills jag inte längre vet vad som är vad. Det är så jävla orättvist att du alltid ändrar spelreglerna så att jag aldrig kan vinna. Det är så jävla fel att du låtsas vara jag, och ljuger för folk omkring mig.
Varför hatar du mig? Varför måste jag dö innan jag är smal nog, bra nog? Du vet hur mycket jag försökt vara dig till lags, hur mycket jag tvingat mig till och hur ont det har gjort ibland, och ändå blir du aldrig nöjd.
Och när hungern är som värst, önskar jag ändå bara att bli älskad, men du kan inte ens det. Inte ens då kan du älska mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar