Men vad tror du egentligen? Då får inte vara som andra, för att du inte är som andra, och det vet du. Alla föds med olika förutsättningar, och du får helt enkelt anpassa dig efter dina förutsättningar. Du vet mycket väl att jag inte tagit livet ifrån dig. Snarare tvärtom. Vem skulle du ha varit utan mig, hade du tänkt dig? Då hade du suttit där, ännu tjockare, ännu äckligare och inte ha åstadkommit någonting. Vem skulle brytt sig om dig då, tror du?
Och vad tror du kreativiteten kommer ifrån? Vad tror du har skapat din personlighet, och vem gav dig någonting att leva för? Vem har givit dig din enda tillflyktsort, alla dina drömmar? Vem har fyllt dina värdelösa dagar med innehåll?
Nej, jag älskar inte dig. Det finns liksom ingenting att älska hos dig. Vad skulle jag älska? Dina värdelösa ansträngningar? Än är du inte älskvärd på långa vägar.
Du kan var hur rebellisk du vill, men du vet att du ljuger för dig själv. Du vet mycket väl, att i slutändan är det jag som bestämmer.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar