Allt i mitt huvud är bara ett virrvarr av tankar och känslor. Min enda räddning är att jag är så van vid att analysera mig själv, att jag blivit rätt bra på att kunna se vad som är vad.
Jag försöker tänka logiskt och rationellt, men tankebanorna blir avbrutna på mitten av oinbjudna känslor. Ibland kan jag önska att förnuft och känsla kunde leva tillsammans i mig, istället för att försöka förinta varandra.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar