Samtal

Efter att skoldagen var slut tog jag och Julia en promenad till Odenplan. Vi pratade om tro, Gud, Jesus, bibeln och kyrkan. Det var ett bra samtal. Det är alltid trevligt med diskussioner som har lite substans. Jag är inte själv troende, och just därför tycker jag att det är väldigt spännande att höra andra människor berätta om sin tro.

Jag tror inte att jag har förutsättningarna för att tro. "Saliga är de som tror men inte ser", citerade Julia ur Bibeln, men jag litar inte tillräckligt mycket på andra för att kunna ge mig hän på det sättet. Det gör mig ingenting. Jag sörjer inte att jag saknar gudstro.

Från Odenplan tog jag fyran till Wollmar Yxkullsgatan och ett möte med avdelningsläkaren och min gamla behandlare. Vi pratade om att det inte har gått så bra för mig, och jag fick några näringsdrycker med mig hem. Läkaren ska skriva ut fler åt mig. Hon ska ringa mig igen på fredag, och eventuellt ska jag på läkarsamtal både måndag och torsdag nästa vecka.

Innan jag gick pratade min behandlare med mig. "Det är bara att äta", sade hon. "Du kan ju det mekaniska." Ja, men det liksom låser sig. Jag har verkligen försökt den här veckan, men det går inte bra. "Det är det som är bra med skolan. Du kan inte ha ångest, för du ska ha lektion." Men det är tvärtom. Jag kommer att få ångest, och jag vill inte utsätta mina vänner för det. De har fått alldeles tillräckligt med smakprov på det redan.