Varje år inför min födelsedag påminns jag om hur ensam jag faktiskt är, och kanske framför allt har varit. Det är ungefär som vissa kan känna vid jul - fast i dubbel dos eftersom de infaller så nära varandra. Jag vill inte. Jag orkar inte. Dessutom ogillar jag starkt tidens gång, och födelsedagar är ju onekligen en påminnelse om just det.
Jag och mor min bråkade idag. Jag är oerhört glad att jag inte har bott hemma på ett och ett halvt år.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar