Kritik

Okej. Sång- och pianouppspel idag. Jag vill inte ens gå upp på morgonen, och jag gillar definitivt inte att stå framför folk just nu. Noterna låg naturligtvis kvar hemma på flygeln, och min insats var lätt skrattretande. Det gläder mig att det ändå gick så pass bra att jag slipper ha ångest över det. (Dagens otrevliga bekännelse: det gick inte sådär strålande för någon...) Favoritläraren, tillika kursledaren, tyckte att det kändes rätt att komma med all kritik direkt och ytan att yppa ett enda berömmande ord först. "...det var väldigt varierande i gruppen", "x, du har ett av de bästa anslagen i gruppen", och så vidare. Vi begav oss tillsammans till ett sushiställe och åt lunch. Fem bitar blev det i alla fall. Jag gör framsteg.

Efter lunch, te och Timmys egengjorda glögg stod didaktik på schemat, med favoritlärare nummer två. Han skulle framföra sina anteckningar från vfu-dagen. Det han säger är egentligen vettigt, men en del formuleringar är kanske lite väl hårda. "Sedan har jag skrivit 'OBS! 30%'. Med det menar jag att du hade ungefär trettio procent av gruppen med dig på den där klappgrejen.", "Den var för lätt, den där klappgrejen, en treåring skulle ha klarat det där. Du gjorde ett problem där det inte hade behövt vara ett problem." "Du pratar mer än de andra. De musicerar mer." "Jag har skrivit 'Heléna flyter för att de redan fått ur sig sin energi', eftersom Julia hade varit innan." Ouch. Det finns en sanningens kärna i alla uttalanden, men ibland känns det som att han kryddar sina formuleringar lite.

Nu har jag varit helt ensam hemma i några timmar. Jag funderar, och sjunger. Nu blir det mest funderande, för jag har sjungit så mycket att min hals börjar kännas.