Vi hade möte med vår mentor och vår studierektor idag. Efter mötet frågade de om det var några som hade frågor som inte rörde hela gruppen. Jag tog chansen, eftersom jag fortfarande inte har lyckats reda ut allt.
Det var egentligen första gången jag pratade med min mentor. När vi var kallade till mentorssamtal i ettan tyckte jag att hon var rätt konstig, och när man kommer in för att snacka med henne känns det alltid som att man stör. Nu visade hon sig vara oerhört förstående och sympatisk.
Jag behöver verkligen prata med någon nu. Allting är jobbigt, och så fort någon verkar bry sig suger jag åt mig som en tvättsvamp.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar