Idag lyckades jag dricka hela näringsdrycken till lunch, och inte slänga bort åtminstone hälften. Sedan fick jag ångest, som alltid av näringsdrycken. Och den där metalliska bismaken går mig på nerverna.
På kvällen önskade jag mig bara tillbaka till svältlugnet, till det välbekanta onda. Turetott lade sig på min bröstkorg med nosen mot min hals och skänkte mig sömn. Aldrig sover jag bättre än med hans värme vid mig.
Det är märkligt, förresten, att det bara är en vecka kvar på min tonårstid.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar