Parasiten

Sånglektionerna gick bra, och jag var på riktigt gott humör fram tills dess att jag slutade ignorera det faktum att urinvägsinfektionen inte blir bättre trots penicillinkuren jag fortfarande inte avslutat. Jag ringde husläkaren och fick en ny tid, hos en annan läkare (min var ledig).

- Är det så att du har ätit rätt dåligt det senaste dygnet?
- Mmm, kanske... (jag skruvade på mig, och tänkte att jag faktiskt åt betydligt mer igår än jag brukar äta om dagarna)
- Okej, för provet visar att du har väldigt väldigt höga värden av ketonkroppar, och det brukar vara ett tecken på att kroppen är i svält.

Så jag förklarade hur det var, och hon ställde alla vanliga frågor. Jag fick ett nytt penicillin utskrivet, och ska komma tillbaka på måndag om det fortfarande inte försvunnit helt.

Men det är ju bra jobbat: tre läkarbesök på fem dagar, och jag har inte betalat för ett enda av dem. Jag känner mig som en parasit.

På kvällen märktes det med all önskvärd tydlighet att det inte längre är jag som styr i mitt huvud.

Morgondagen

Just nu sitter jag och försöker planera morgondagens sånglektioner med mina övningselever. Jag känner verkligen inte för att hålla två lektioner imorgon. Måendet går bara nedåt just nu, och det känns mest som en tidsfråga innan allting rasar samman igen.

Jag vill så gärna bli smal.

Läkarbesök

Jag träffade fina J i väntrummet. Hon hade blivit utskriven och fått en psykolog. Vi funderade över varför jag aldrig får en psykolog, trots att jag både uttryckligen bett om det, och blivit lovad det. Jag blir alltid skickad till kuratorer istället. Suck. J tyckte att jag har blivit för tunn, och min läkare kommenterade också att hon tycker att jag har blivit tunnare.

Jag är helt övertygad om att jag inte blivit det, men hoppas naturligtvis att de har rätt.

Läkaren tyckte att jag ska till en av dagvårdsenheterna. Jag sade att jag inte kan vara borta mer från skolan. Då sade hon att jag tydligen inte är beredd att göra några uppoffringar. Jag förklarade att jag inte har någon lust att släppa taget om en av de få positiva sakerna i mitt liv. Vi får se hur det blir.

(Och jag slapp vägningen, men hon var sur och sade att det inte är någon mening med att jag kommer dit i så fall.)

Uppdatering

- Gårdagen: Husläkarbesök, tillsammans med sjöstadens alla invånare under skolåldern. Penicillinkur för första gången på över tio år.
- Natten: Jobba jobba jobba med bluesen. Ted satt kvar och mixade hela natten. Jag försökte sova. Ture gnydde och ville ut till Ted.
- Dagen: Tre timmars musikhistoria, följt av arrangering. Den färdiga bluesen visades upp, och fick bättre respons än jag förväntat mig av just honom.
- Kvällen: Bio med mor och systeryster. Have you heard about the Morgans på Rigoletto. Jag skulle ta i om jag skulle säga att jag tycker att den var bra, men den var ganska underhållande och skingrade i alla fall tankarna för en stund.
- Morgondagen: Läkarsamtal. Våga vägra vägning, eller något. Jag har ingen lust. Vill inte, vill inte, vill inte.

Snälla, säg att det kommer att gå bra.

Mörkret

När allt känns som mörkast saknar jag att kunna hålla runt överallt på låren med fingrarna och magen var tomrummet mellan revben och höftben.

Imorgon: ännu en skoldag.

Soundtrack

Bon Iver - re:stacks

Tjugofem gånger idag, minst, har jag lyssnat på låten som just nu uttrycker någonting okänt inom mig.

Helvetesdag

Extrem dålig dag idag. Vi började en ny kurs, med en lärare som inte bara trampar, utan hoppar mig på tårna. Jag kom ut ifrån lektionen som en vulkan, med ilskan pyrandes inom mig – bara för att ringa Ted och bryta ihop totalt.

K kom förbi och bjöd in mig på te och pratstund inne på hennes rum, och när jag drygt en timme senare lämnade hennes rum kändes hjärtat lite lättare. Det är skönt att jag har så många livlinor som jag faktiskt har. Det betyder så mycket (men det vet de inte alltid, för sådant kan jag aldrig säga till människor).

Omstart

Strax innan klockan fyra i natt blev sångmetodikuppsatsen färdig. Det är skönt att den är över nu, i alla fall.

Igår kväll övertygades jag av syster min att hänga med till vår far för att äta middag. Pappa lagade pasta, och dränkte den i olivolja. Efteråt tog jag trapporna istället för hissen. Det får nog bli en vana.

Stressen

Examinationen idag gick sådär – vi hann liksom aldrig fram till min del av det planerade. Vi blev alla godkända ändå, som tur var.

Jag begav mig sedan till mor min för att byta aloe vera-kräm mot kokade märgben till Turetott. Vi satt och pratade, jag med ytterkläderna (full vintermundering) på.

- Dör du inte av värmeslag?
- Jag tycker om när det är varmt. Det är mysigt.
- Äter du ordentligt då? (Hallå, sluta fråga sådana saker! Det har du aldrig gjort förr!)
- Ja. (Nej.)
- Säkert?
- Men ja.
- Men äter du så mycket som du borde? (Men ge dig.)
- Typ.
- Mmm...

Sedan skulle hon gå på lunch, och hon tyckte att jag skulle hänga med – och eftersom jag inte vill att hon ska bli ännu mer misstänksam och jobbig var det bara att försöka äta lite. Det gick sådär, och jag sade att jag inte orkade mer. Hon var väl inte helt övertygad, men ändå. Panik. Efteråt ville jag sticka fingrarna i halsen.

Väl hemkommen fick jag veckans tredje migränanfall. Då insåg jag att jag inte har något annat val än att skriva uppsatsen under helgen, istället för till imorgon. Men ändå. Tre migränanfall på en vecka är inte kul.

Insikter

Allt jag gör blir självdestruktivt, insåg jag efter att L och jag använt dagens pianolektion åt att vrida och vända på mina tankar och våndor. Eftersom precis allting misslyckas just nu blir till och med pianospelande destrukivt. När jag slår mig ner vid pianot vet jag att jag den följande halvtimmen kommer att tänka bara negativa tankar, och jag tar ju åt mig så jäkla mycket av allting. Resultatet blir att det känns som att jag sitter och slår på mig själv. Det enda jag hör just då är hur kass och värdelös jag är. Det blir inte så kul att spela då.

Svackan

Nu sitter jag i skolan och väntar på det som brukade vara veckans bästa lektion, sång med M. Just nu är jag inne i världens svacka, och det känns inte kul längre. Det låter inte bra när jag musicerar, och då blir det inte heller kul att öva. Extra jobbigt blir det i och med att det kombineras med en flygel i akut behov av stämning, och en förkylning som inte riktigt gått över ännu. Då blir inte ens det allra roligaste särskilt roligt längre.

Verkligheten

Och så var första skoldagen till ända. Nu väcks det slumrande till liv igen, som alltid. Det går inte att kväva ihjäl anorexi. Det går inte att tro att tankarna, tvången och ångesten - allt det som egentligen är jobbigt – försvinner för att kroppen förändras.

Förbereda

Jag fick för mig att det kanske skulle kännas lite lättare att lämna lägenheten för lite mänsklig kontakt om jag faktiskt hade vettiga kläder att ta på mig. Jag försöker liksom minimera antalet möjliga dåliga ursäkter att gräva ner sig under en filt och titta på House. Det var jobbigt, som alltid. Provrum är inte mina vänner. Sådana stunder vill jag mest av allt rusa tillbaka till den bedövande tillvaro som var min för bara några månader sedan. Jag kom hur som helst hem med två nya klädesplagg (modeblogg nästa?) och ett nytt SL-kort.

Nästa vecka är det läkarbesök igen. Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska göra. Vägningarna dödar mig. Jag har funderat på att helt enkelt vägra. Jag tänker mig att hon inte har rätt att tvångsväga mig utan att jag är kvalificerad för tvångsvård (vilket jag inte är).

Ångesten liksom kryper i kroppen konstant. Jag skulle behöva hitta en bra psykolog.

Omvänt

Förr var loven den hemska tiden mellan skoldagarna. Nu är skoldagarna den hemska tiden mellan loven.

Årssummering

Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Jodå. Går det att leva ett år utan att göra någonting man inte gjort förut? I år består nyheterna mer av vad andra gjorde med mig än vad jag själv gjorde.

Höll du några av dina nyårslöften? Kommer du ha några nya för nästa år?
Jag gav upp mitt pepsi max-/aspartamberoende! Haha! Dessutom uppfyllde jag tidigare års löften, på gott och ont. Nya löften... gå till tandläkaren och bli bättre på att boka tvättstugan i tid.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, på sätt och vis. Vi var vänner när bebisen kom i alla fall. Nu vet jag inte. Hon beter sig inte direkt som att jag är hennes vän.

Dog någon som stod dig nära?
Nej.

Vilka länder besökte du?
Danmark under några timmar. Sedan gav vi upp och åkte tillbaka till Malmö.

Är det något du saknade år 2009 som du vill ha år 2010?
Pengar, tid och inre frid (tjoho, det rimmar!).

Vilket datum från år 2009 kommer du alltid minnas, och varför?
Sextonde februari - inflyttningsdagen, tjugonde september - hämta hem Ture-dagen, tjugoförsta september - inläggningsdagen.

Vad var din största framgång 2009?
Att få tag på Ture. Att överleva?

Största misstaget?
Jag vet inte. Andra skulle nog säga inläggningen.

Har du varit sjuk eller skadat dig?
Konstant?

Bästa köpet?
Ture, om han räknas.

Vad spenderade du mest pengar på?
Inredning. Teven ligger nog bra till.

Gjorde någonting dig riktigt glad?
Ted och Ture.

Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om år 2009?
Ingen aning. Jag har just börjat lyssna på musik på riktigt, så det är lite mycket.

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Definitivt ledsnare.

Vad önskar du att du gjort mer?
Orkat.

Vad önskar du att du gjort mindre?
Spenderat pengar på onödigheter. Haft ångest.

Hur tillbringade du jul?
I Jakobsberg med Ted, Ture, systern och min mors familj.

Hur många one night stands?
Noll.

Favoritprogram på TV?
Without a Trace och House.

Hatar du någon nu som du inte hatade i början av året?
Inte hatar. Det är lite att ta i.

Bästa boken du läste i år?
Beasts - Joyce Carol Oates.

Största musikaliska upptäckten?
William Fitzsimmons.

Något du önskade dig och fick?
Ja.

Något du önskade dig men inte fick?
Ja.

Årets bästa film?
Ingen aning.

Vad gjorde du på din födelsedag 2009?
Fick frukost och en banjo (som fortfarande inte kommit...) av Ted, följde med honom till tandläkaren, hade ensemblelektion, fick Bezzerwizzer av Teds föräldrar, var på Beirut Café och åt Meze med Ted, syster, mor, och hennes man.

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Tid, pengar, lugn och ro, mindre ångest.

Hur skulle du beskriva din stil år 2009?
Klädstil: Mycket vidd upptill och strumpbyxor på benen.
Personlighetsmässigt: Störd?

Vad fick dig att må bra?
Ted och Turetott.

Vilken kändis var du mest sugen på?
Vet ej. Idol-Mariette, kanske?

Vilken politisk debatt engagerade dig mest?
EU-parlamentsvalet.

Vem saknade du?
Syster, när jag var hemma. Alla, men kanske i synnerhet Ted och Ture, under inläggningen.

De bästa nya människorna du träffade?
En del avdelningsmänniskor, och en ny klasskamrat.

En värdefull läxa du lärt dig i år?
Hypokalemi är inte att leka med?