Extrem dålig dag idag. Vi började en ny kurs, med en lärare som inte bara trampar, utan hoppar mig på tårna. Jag kom ut ifrån lektionen som en vulkan, med ilskan pyrandes inom mig – bara för att ringa Ted och bryta ihop totalt.
K kom förbi och bjöd in mig på te och pratstund inne på hennes rum, och när jag drygt en timme senare lämnade hennes rum kändes hjärtat lite lättare. Det är skönt att jag har så många livlinor som jag faktiskt har. Det betyder så mycket (men det vet de inte alltid, för sådant kan jag aldrig säga till människor).
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar