Sånglektionerna gick bra, och jag var på riktigt gott humör fram tills dess att jag slutade ignorera det faktum att urinvägsinfektionen inte blir bättre trots penicillinkuren jag fortfarande inte avslutat. Jag ringde husläkaren och fick en ny tid, hos en annan läkare (min var ledig).
- Är det så att du har ätit rätt dåligt det senaste dygnet?
- Mmm, kanske... (jag skruvade på mig, och tänkte att jag faktiskt åt betydligt mer igår än jag brukar äta om dagarna)
- Okej, för provet visar att du har väldigt väldigt höga värden av ketonkroppar, och det brukar vara ett tecken på att kroppen är i svält.
Så jag förklarade hur det var, och hon ställde alla vanliga frågor. Jag fick ett nytt penicillin utskrivet, och ska komma tillbaka på måndag om det fortfarande inte försvunnit helt.
Men det är ju bra jobbat: tre läkarbesök på fem dagar, och jag har inte betalat för ett enda av dem. Jag känner mig som en parasit.
På kvällen märktes det med all önskvärd tydlighet att det inte längre är jag som styr i mitt huvud.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar