Härdsmälta

Jag tror att jag ångrar mig. Jag fixar inte att känna så här mycket. Priset är så fruktansvärt högt.

När ångesten överfaller är jag oerhört tacksam att vi har en liten vovve. Han lägger sig på min mage (det är bara han som får ha någon kroppskontakt med den), lägger en tass på vardera sida av min hals och slickar varsamt bort tårarna från mitt ansikte. Han är så klok. Om det skulle finnas en gud, kan jag svära på att han har något att göra med att Ture kom till oss.