onsdag 3 februari 2010
Passivitet
Det är som att allting liksom anfaller. Jag klarar snart inte av att äta alls längre, och då är det bara en tidsfråga innan jag är tillbaka på avdelningen. Och jag vet som vanligt inte ens vad jag vill. Jag önskar att jag skulle kunna få vara smal någon gång, och dessutom faktiskt känna det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar