Vive la revolution!

Långa midnattliga samtal om livets viktigheter sår små små frön av förändring i mig. Bara det att någon lyssnar på det aldrig sinande onda tycks reda ut några knutar. En del ord bara träffar rakt i hjärtat, och det känns som allt jag behöver.

Insikter:
- Inte tillbaks till avdelningen.
- Inte dö. (!)
- Det går inte att bara svälta "lite". Så blir man definitivt inte frisk.
- Stanna kvar i klassen till varje pris (vilket förmodligen utesluter dagvården).