Imorgon är det dags för ett husläkarbesök. Primärt är det för att försöka bli remitterad till någon som kan konstatera att det är Bechterews som spökar med mina leder och min kropp i allmänhet. Sekundärt är det för att höra mig för om det finns någon möjlighet att få prata med en psykolog. Jag är bara så himla rädd att han ska skratta åt mig, när jag berättar vad som är felet. Jag vet att det är världens klyscha, men anorektiker är ju smala... Och så. Men människor omkring mig är väldigt glada att jag ska till läkaren, och jag kommer förmodligen att bli förhörd av en hel drös med människor som vill veta hur det gick.
Just det, jag fick livstecken från Gambia, via facebook-chatten. Snart är kanske allt som det borde vara igen: skolan är igång, och alla människor befinner sig på den sida av jorden de borde befinna sig på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar