Vi gör ingenting om dagarna. Kanske är det det jag hatar mest av allt med lov. Att inte göra någonting alls är verkligen förslöande. Man blir helt passiviserad. Det känns som att vi mest ligger i soffan och väntar på att vem vet mest ska börja. När det är över undersöker man vad som är minst dåligt på de andra kanalerna.
Och det känns som att vi äter hela tiden. Så är det naturligtvis inte, men om våra typ två måltider om dagen drar ut mycket på tiden, känns det som att vi inte gör annat. Då blir jag sådär rädd för skolan igen. När jag kommer tillbaka vill jag ju inte ha gått upp i vikt! Det är verkligen en mardröm. Det är bäst att gå ner lite, för säkerhets skull. Liksom. Och jag vet att det är dumt att tänka så, men det är så det känns.
Åh. Jävla helvetessjukdom.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Känner igen det där, att inte göra någonting. Det blir en ond cirkel. Man får försöka tvinga sig att göra någonting, även om det inte är det enklaste. Keep up!
SvaraRaderaJag vet! Man mår ju så otroligt mycket bättre när man faktiskt tvingat sig själv att göra någonting. Tur att vi har hund i alla fall – då tvingas man i alla fall få frisk luft varje dag.
SvaraRadera