Läkartid på torsdag. Jag (eller någon annan i huvudet, jag vet inte) hade bestämt att det vore en bra idé att med lite helsvält mellan söndag och torsdag kväll. Och så blev det inte så. Det var lite krig i huvudet, och så hoppade Ted in och krigade. Och så läste jag min peppiga frisklista, och tänkte att det allra allra viktigaste är att få gå kvar i klassen. Och att orka umgås. Och inte dö. Och typ alla andra punkter på listan.
Så jag åt lite, och nu är monstret inte nådigt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Håll dig till frisklistan, tycker jag. Du gjorde rätt val!
SvaraRaderaSkönt att höra att det går att bli helt frisk. Annars vore det ju ingen mening med någonting, känns det som... Men du har nog rätt, att vården snöar in sig på vikten. Kanske för att det är det mest akuta. Men det vore ju bättre om de hade någon form av helhetssyn.
Kram