Det är jobbigt, det där att vara en belastning på hela sin omgivning. Jag vill verkligen inte vara en börda. Människor omkring mig tar alldeles för stort ansvar för mig i nuläget.
Julia tog kontakt med min mentor efter flippen i onsdags. Hon har också pratat med Timmy och sagt åt honom att inte dra ett för tungt lass – vilket jag i sak håller med henne om, och också har försökt uttrycka för honom. Jag får sådana skuldkänslor när folk tar för mycket ansvar. Jag vet inte vad han själv tycker.
Och samtidigt som jag ju vet att det behövs en förändring av nuläget, hoppas jag ju innerligt att det inte sker genom att han eller någon annan vänder mig ryggen. Jag hoppas att jag inom en inte allt för avlägsen framtid kan få ha en normala relationer till mina vänner. Jag vill vara jämställd. Jag vill inte vara den som måste tas om hand.
Åh. Nu är jag sådär rädd att avvisas igen. Det här är det obehagliga med att lämna ut sig själv och släppa in andra människor.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar