Skavsår

Det är en konstig tid nu. Jag fördriver tiden med för mycket tänkande, ångest och skavsår under fötterna. Det händer mycket, och det är omvälvande.

På fredag ska jag på ettårsuppföljning på SCÄ. Vad ska konstateras då? Att ingenting har blivit bättre?

Gryning

Jag avskyr att vakna i gryningen och veta att natten och kanske ännu mer sömnen är över. Jag hatar fåglarna som skriker och ljuset som sipprar in under gardinerna. Jag hatar att det alltid är för varmt och för kallt och för stilla och för mycket vridande. Jag hatar att vara så tjock och äcklig att det inte går att glömma ens i sömnen.

Älskvärdhet, älskbarhet

Jag önskar att jag hade hundra miljoner. Jag litar inte på min egen dragningskraft.

Människor man älskar

Vad man ska göra med människor man älskar innerligt:
- Kramas. Mycket.
- Lyssna. Finnas. Ta in.
- Öppna upp, släppa in, släppa ut.
- Visa respekt. Vara ärlig.
- Anstränga sig till det yttersta för att inte såra.
- Visa sin kärlek.
- Intressera sig.

Vad man inte ska göra med människor man älskar innerligt:
- Kasta bort.
- Prioritera bort.
- Avvisa.
- Såra.
- Stänga ute.
- Svika.

Instabilitet

Jag jobbar ständigt med att hålla tillbaka tårarna, för börjar jag gråta tar tårarna aldrig slut.

Det gäller att sysselsätta tankarna. När det börjar bli tungt är flykt det enda som går att ta till (om det inte ska sluta som för en dryg vecka sedan, med rädda älskade människor i lägenheten och alla vassa saker gömda i ett annat rum), men hur hållbart är det i längden att bara sticka huvudet i sanden?

"Händer det att du tänker att det vore lättare att ta ditt liv?" frågade min nya samtalskontakt.
"Ja, på senare tid har det väl börjat bli lite så igen."
"Okej, vi får prata om det nästa gång."

Och sen tar de sommarlov inom psykiatrin, och så står jag helt instabil, med skyddsnät som känns på tok för grovmaskiga. Ibland undrar jag om jag inte borde låsas in. Det undrar en del människor i min närhet också. Det är för mycket nu. Livet känns totalt ohanterbart. Om jag ändå inte var så påpassad...

If you win me I'm forever

Det är lustigt hur mycket av sig själv man lägger in i låttexter. När jag först funderade över den textraden kände jag verkligen igen mig i den. Jag tolkade den som att om du får mig, blir du aldrig av med mig. Senare insåg jag att det kanske var rimligare att tolka det som att om jag vågar ge mig själv till dig, så är jag din. Då stannar jag så länge du vill ha mig.

Hetta

Ångestfeber. Minst fyrtio grader och blodet känns kokande. Jag har totalt fallit nu. Jag är ett vrak och vet inte varför ingen har låst in mig än.

Ignorerat:

Det är så lätt att glömma bort att varje sekund som passerar är en bro mellan nuet och framtiden.

Avslutning

Jag är på min näst sista praktikdag, och min sista lektion för terminen hade jag redan igår. Kvar är några hemtentor, en låt och lite annat som ska in innan terminens slut. Det är svårt när det är stormigt i huvudet. Å andra sidan gör det att man inte kan lyssna på tankestormarna. När sommaren kommer blir det kanske svårare att hålla huvudet kvar i sanden. Jag vet inte.