Det är en konstig tid nu. Jag fördriver tiden med för mycket tänkande, ångest och skavsår under fötterna. Det händer mycket, och det är omvälvande.
På fredag ska jag på ettårsuppföljning på SCÄ. Vad ska konstateras då? Att ingenting har blivit bättre?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar