Utflytt

Nu står en garderob tom här. Tomheten i lägenheten är påtaglig, trots att finaste Timmy i praktiken har flyttat in nu, och trots att Turetott fyller tiden med liv. Borta är instrumenten jag aldrig lärde mig spela. Borta är den lilla draken bredvid ljusstakarna i fönstret, borta är buddhan på sekretären, borta är den vackra oblekta kortleken. Borta är ringen som i snart tre månader legat i en mässingsljusstake i sovrummet. Jag bad honom att inte sälja den och inte slänga bort den.

Oturen verkar förfölja mig; igår knäckte jag till ryggen så att jag inte kunde röra mig, följde upp det med ett migränanfall och avrundade med ett getingstick/bromsbett/okänd attack från elakt kryp. Jag börjar gråta för allt. Det känns som på gymnasiet, då stressen fick mig att börja gråta av att posten kom (läskigt!) eller att mackan hoppade ut från brödrosten och ner på golvet, eller att fel människor var hemma eller inte hemma, eller bara precis vad som helst.

Jag mår nog inte så bra nu.