Tillbaka, eller framåt. Jag vill göra om gamla misstag och dra dem ännu längre, bara för att få känna den isande kylan som tycks kapsla in sig i benmärgen eller tomheten efter elva dagars total svält. På sätt och vis är det så skönt att ontet och sorgerna och allt det där syns utanpå.
Och samtidigt, vad är det att längta tillbaka till? För ett år sedan var jag inlåst och fick inte ens andas frisk luft alla dagar. För ett år sedan kunde jag inte dricka ett glas vatten när jag ville. Jag var totalt utlämnad till människor som alldeles för ofta hade alldeles för dåligt omdöme och för dålig koll. Det är ingenting att längta tillbaka till.
(Eller?)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar