söndag 19 september 2010
Spår
Jag började tänka på honom idag, av någon anledning. Jag funderade över hur människor kan komma in i ens liv, försvinna därifrån efter inte alls lång tid, och lämna spår som stannar. Huvudet glömmer lätt alla överenskommelser som bryts och alla övertramp, men i huden stannar minnet. I huden stannar minnet och väcks till liv när man minst anar det.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Har tänkt en del på det där också. Och kommit på mig själv att det är nog bra, att vissa människor gör sådana avtryck, då vet man att man har känslor.
SvaraRadera