Ilska

Jag har en lärare som jag krigar mot just nu. Eller, egentligen är det hon som krigar mot mig. Det framgår med all önskvärd tydlighet att hon inte tycker om mig, och hon beter sig hemskt märkligt. Det märker de andra i gruppen också. Hon hävdar att jag inte har gjort redovisningar som jag har gjort (med gruppen som vittnen), hon skäller för att jag inte antecknar på lektionerna (det måste väl ändå vara mitt val?), och hon säger så mycket kränkande saker. Hon är av någon anledning verkligen elak mot mig.

Jag trodde att det skulle bli bättre, ju äldre man blev och ju högre upp i utbildningssystemet man kom. Nu är jag 21 och pluggar mitt tredje år till musiklärare, och jag blir behandlad som ett småbarn. Det är krig som aldrig går att vinna. Vi står alltid i underläge eftersom det är de som sätter betygen och därmed avgör vår rätt till studiemedel. Det är bara att hålla käften och göra lärarna nöjda, även när de har fel. Det känns hemskt och jag hatar det.

Och någonstans undrar jag om det inte är ganska sunt att reagera när folk trampar på en. Nu är energin nästan slut och det känns inte kul att gå till skolan, men jag vill inte låta henne vinna. Jag har nog så pass mycket respekt för mig själv att jag inte orkar sitta och ta emot när hon slår sönder all min lust till sången, musiken, undervisandet och skolan.