Att falla

Helt plötsligt smyger ångesten sig på titt som tätt. Ibland vet jag inte ens varför. Det blir bara kaos i huvudet och jag sitter med tom blick och hyperventilerar i ett hörn av badrummet, tills Timmy knackar på och undrar vad jag håller på med (och till slut låser upp dörren utifrån och hittar mig där i hörnet). Det är massor av minnen som tränger sig på. Inte minst känslominnen. Jag bara kastas in i en känsla det var många år sedan jag kände, och jag kan inte stå emot den kraften utan faller. Hårt.

Jag tror att det delvis är den där känslan av tomhet, ensamhet och otrygghet. Den där känslan som grundar sig i att det bara finns två människor och en katt, i hela världen, som utgör ens grundtrygghet.

Nu är det några år sedan och jag är tryggare nu, men jag tror att jag behöver gråta några av de där tårarna jag höll inom mig då.

Produktivitet

Idag har vi städat. Jag har tjatat i många dagar på att det måste städas – jag blir lugnare i själen när det är städat – och idag tog vi tag i saken. Jag orkade med halva städpasset innan ryggen gav upp. Älsklingen städade klart. Sedan fick jag lite lugn inombords, och kunde till och med måla lite.

Olämpligheter

Det är lustigt hur en del människor kan få en att må så fruktansvärt dåligt varje gång man träffar dem.

Shanghai

Nu är vi sedan en knapp vecka hemkomna från Shanghai, där vi tillbringat två veckor. Kina var spännande, men varmt och blött vid den här tiden på året.

Det har börjat bli stökigt i huvudet igen, för övrigt. Jag drömmer konstiga och otäcka drömmar, och minnen från hela mitt liv anfaller. Det kanske är normalt att det blir så när man ska sätta en ny till världen, men det är jobbigt.